Uppdraget såg ut att vara av det enklare slaget. Agent 01 och hennes kompanjon, förövrigt mästare i det lokala språket, skulle tillförskaffa sig två exemplar av privata inbjudningar för att agentens kära far och syster skulle kunna besöka henne i det främmande landet. Inbjudningarna var tvungna att bevittnas och stämplas av rysk notarius*. Agenterna begav sig således till närmaste notarius som låg endast ett stenkast bort från deras högkvarter.

Eftersom förberedelser innan ett uppdrag är a och o hade besöket förekommits av ett samtal till denne notarius där agenterna hade försäkrats om att det enda de behövde för att utföra operationen var ett giltigt pass. Så var dock inte fallet. Efter att ha väntat i en enslig hall i femton minuter blev agenterna tillbakaskickade. Det utländska passet måste översättas av en auktoriserad tolk och stämplas av en annan notarius för att kunna användas. Operationen avbröts.

Nästa dag klockan halv ett begav agenterna sig till notarius högkvarter, ett fem våningar högt hus i grå sten. De hade med sig det översatta passet. En vakt lät dem passera våningsplan ett. På våningsplan tre öppnade de en dörr. En vakt lät dem passera in i rummet efter att de beskrivit sitt uppdrag. De fick vänta i tio minuter till och sedan tog en kvinna med stram hårknut och polotröja emot. Hon sa att de eventuellt behövde tolk för att notarius skulle kunna stämpla dokumenten. Hon genomförde ett test där agent 01 under tidspress ombads skriva sitt namn på ryska utan hjälpmedel. Agent 01 misslyckades på grund av ett bortglömt soft sign** i efternamnet och agenterna blev visade till fjärde våningen.

På fjärde våningen fick de vänta i ytterligare tio minuter. De fick sedan beskedet att en svensk tolk inte fanns tillgänglig förrän om en vecka men att det kanske kunde godkännas om en engelsk tolk var närvarande. Besked om detta kunde agenterna få på våningsplan tre. Tillbaka på våningsplan tre, hos kvinnan i polotröja, blev de ombedda att återkomma klockan två, om trettio minuter, då endast kvinnans chef kunde ta beslut i den komplicerade frågan.

Klockan blev två. Kvinnan pratade med sin chef och agenterna fick grönt ljus att fortsätta operationen. Tyvärr kunde inte just denna kvinna skriva ut dokumenten och de fick vänta på hennes kollega, en om möjligt ännu stramare uppenbarelse. Kollegan knappade med sina långa naglar på sin enorma datamaskin i ungefär femton minuter utan avbrott. Under tiden begav sig agent 02 till våning fem för att anmäla och betala för behovet av engelsk tolk.

När kvinnan blev klar skulle agenterna gå till kassan för att betala för operationen. Halvvägs på väg till kassan upptäckte agent 01 att endast ett av två dokument var utskrivna och hon gick tillbaka till den strama kvinnan, som vid det här laget redan tagit emot ett nytt uppdrag. Kvinnan vägrade att erkänna sitt misstag och beordrade agenterna att ställa sig längst bak i kön igen. Agent 02, som alltså mycket väl behärskade det främmande språket med alla dess kraftfulla uttryck, lyckades övertala kvinnan och agenterna fick åter ta plats framför hennes skrivbord. Hon knappade på den obeskrivligt stora datamaskinen i ytterligare femton minuter. Sedan gick agenterna till kassan och betalade. Efter betalningen blev de hänvisade till ett rum där det redan satt sju andra personen och väntade. Då och då ropades någons namn ut i högtalarsystemet och denna tog sitt pass och gick in genom en trädörr. Efter tjugofem minuter ropades agent 01:s namn upp. Hon stålsatte sig och äntrade rummet.

I rummet, bakom ett tjusigt skrivbord i mahogny, satt den mycket högt aktade supernotariusen (den allsmäktige och säkerligen Guds högra eller vänstra hand). Agent 01 satte mig ned efter att ha fått tecken att göra så. Den engelska tolken satte sig bredvid. De otroligt viktiga dokumenten, nu utskrivna på notarius räfflade specialpapper med notarius guldemblem, lästes upp för agenten först på ryska och sedan på engelska. Sedan fick agenten godkänna med sin signatur, först på engelska och sedan på ryska. Efter inspektion fick agenten bakläxa; hon hade återigen glömt bort ett soft sign i efternamnet. Efter operationen fick agenten också skriva sin signatur i den stora loggboken och betala för mötet med supernotariusen.

Tre timmar senare och 2000 rubel fattigare var de både agenterna tillbaka på högkvarteret och kunde pusta ut. Uppdraget var utfört och dokumenten arkiverades i kassaskåpet.

*I Ryssland finns ungefär lika många Notariuskontor som det finns pizzerior i Sverige. Hit går ryssarna för att stämpla och auktorisera alla möjliga typer av dokument: exempelvis testamenten, husaffärer eller äktenskapsförord. Och glöm inte - utan pass är du ingen och mindre värdefull än en lus. Tror du att EU-idkort fungerar lika bra som pass så tror du helt fel.

**Soft sign är en sådan där härlig bokstav i det kyrilliska alfabetet som inte hörs eller märks men måste skrivas ut.

Lärdom: Tålamod och goda kunskaper i det ryska språket är essentiella färdigheter under interaktion med den ryska byråkratin. 

 

Om polisen lurar dig så kan du luras tillbaka. Med denna lilla tablett, med det explicita namnet Anti-politsay, döljer du effektivt din tobaksstinkande och alkoholindränkta andedräkt nästa gång du blir stoppad av polisen. Funkar i bilen, på gatan eller när du just har hämtat barnen på dagis. 2 tabletter för 44 rub. Finns i välsorterade 24 produkti (det vill säga nästan aldrig). 

Peter den store var rätt stolt över sig själv i början av 1700-talet. Han var tsar och storfurste över Ryssland, hade precis beordrat de första spadtagen i byggandet av Petersburg (grundades 1703) och hans trupper erövrade område efter område i det stora nordiska kriget. Dessutom var han 2 meter lång. 

1714 hade tsar Peter erövrat Livland, Estland, Ingermanland, Kexholm, Karelen och hela Finland. Vid samma tidpunkt agerade han också inredningsarkitekt för sin sommarresidens, slottet Peterhof, med sin enorma park. Målet var att överglänsa Versailles i prakt och rikedom och att överrösa parken med symboler för Rysslands segrar över stormakten Sverige. 

I mitten av den stora kaskaden, den magnifika vattentrappan framför slottet, står en förgylld bronsstaty av Simson som bänder upp gapet på ett lejon. Hmm... undrar vad det ska symbolisera? Statyn har gott sällskap av diverse guldglänsande grodor, fiskar och muskulösa män, närmare bestämt 37 stycken, samt 64 fontäner. Imponerar gör också det faktum att fontänerna, där den högsta strålen mäter 20 meter, drivs med självtryck. 

Ska du se hela Peterhof behöver du två dagar och ca 3000 rubel då det är separata inträden för varje litet hus, museum och minipalats i parken. Men det räcker att bara betala för inträdet (ca 400 rubel) och spatsera omkring och njuta av den rena luften och den välansade parken. Palatset är självklart magnifikt men på samma gång väldigt likt övriga palats runt omkring och i St Petersburg. Så, det beror lite på hur många palats du redan varit i...

Du tar dig hit billigt med buss (ca 50 rub) från Baltisky stationen eller dyrt med hydrofoil-båtarna som går från kajen strax utanför Hermitaget (ca 500 rubel/sträcka när det är högsäsong). Peterhof är en av de mest självklara sevärdheterna för den som turistar i St Petersburg.

Konstigt nog är det bara jag som äter frukost på 22-13 på helgerna (kan bero på att alla andra var ute och klubbade, på 22-13 bland annat, till 06.00 på morgonen). Jag har alltså hela lokalen för mig själv och servitörernas odelade uppmärksamhet men vill gärna ha sällskap av just dig.

Här finns en fantastiskt smarrig frukostmeny där du för en rimlig penning (två rätter för ca 500 rub) kan plocka ihop en schysst kombo. Vad sägs om gröt med olika tillbehör, fruktsallad, toast med jordnötssmör och sylt, rågmjöls-croissant med äggröra och bacon, panini med hemgjort majonäs och mortadella, ägg precis som du vill ha dom (omelett, kokta, rörda, stekta), färska juicer och god kaffe med liten kaka som komplimang från kocken. Wi-fi finns gratis. Gå dit! 

Kolla in menyn på 22:13s hemsida. 
22-13 har även lunch och middag. På helgkvällarna är det party och du bör boka bord: +7(812)647-80-50  

 

 

På nattklubb i St Petersburg lägger man snabbt märke till att kvinnorna, enligt gängse normer, är betydligt snyggare/fräschare/coolare än männen. De är också betydligt fler. Männen kör gärna på ett par schaviga jeans och ölmage (förutom expats som man lätt känner igen på deras vita klanderfritt strukna skjorta med tillhörande kavaj). Tjejerna kör decimeterklackar, glitter, sminkat, kort-kort och tajt. 

Ofta känns också kärlekspar på stan omaka. Och då kan man ju börja undra: Varför måste kvinnorna vara vackra och sexiga (märk att detta adderas till att de har universitetsutbildning och bra jobb) medan det för männen räcker långt med att ha ordet director på visitkortet (vilket inte är så svårt då det på ett vanligt kontor finns fler olika typer av directors än det finns vanliga anställda). 

En del i förklaringen kanske är att det statistiskt sett finns fler kvinnor än män i Ryssland. Enligt statistiken går också många män en för tidig död till mötes (medellivslängden i Ryssland är 60 år för män och 73 för kvinnor). Det beror på saker som olyckor i industrin, alkholism, vägolyckor och dålig hälsovård. Bland annat. Så om du som tjej vill ha en någorlunda hel, ren och nykter karl med ett okej och riskfritt jobb där hälsoförsäkring ingår så gäller det för dig att vara på topp. För konkurrensen om dessa få exemplar är stentuff. 

Ni som har bott i Ryssland längre än jag. Bidra med era teorier! 

Jag vill att alla ska komma hit. Därför skrev jag ett kort resereportage om St Petersburg i svenska Elle´s majnummer. Hurra vad jag är bra! 

I Ryssland är som bekant män män och kvinnor kvinnor. Och är man feminist från landet lagom så får man vara beredd på en daglig dos av irritation över sakernas tillstånd. Fick berättat för mig igår att ryssar på besök i Stockholm undrar varför alla i Sverige har manliga nannys. Att det är barnets pappa som tar hand om sitt eget barn ingår inte i deras begreppsvärld. 

På fashionabla gymmet Fit Fashion i St Petersburg är det gender-school på hög nivå. Här tränas killar och tjejer på olika våningar, med olika syften. Tjejerna kan bli sexigare genom Pole-dance eller träna musklerna i ansiktet för att fritt översatt "släta ut rynkor och forma ett vackert ovalt ansikte" i 45-minutersklassen Face Forming.

Killarna lägger istället sin tid på att bygga muskler för att kunna försvara sin egendom (läs nya Land Rovern eller sin tjej, som har tränat sig så snygg och sexig att andra män försöker sno henne). Detta sker genom exempelvis boxning i ring eller klasser i knivslagsmål (tror du mig inte så använd google translate och kolla in den här sidan). På knivklasserna övas olika anfallstekniker och kast så att du lär dig att "konfrontera fienden".

Vissa män blir för manliga för sitt eget bästa. Tänker närmast på den professionella boxaren Rasul Mirzaev som för några dagar sedan, av hittills okänd anledning, började gräla med en 19-årig student utanför en klubb i Moskva. Med endast ett slag knockade han studenten som enligt vittnen flög flera meter. Studenten dog på sjukhuset några dagar senare. Det officiellt uttalandet från Fight Nights PR-avdelning säger en hel del om sakernas tillstånd: 

"It was just an everyday situation which turned into tragedy." Vardag i männens värld. 

Bilderna kommer från Fit Fashions hemsida, dock något färgmanipulerade av moi. 
Läs även andra bloggares åsikter om St Petersburg, feminism, könsroller, Knivslagsmål

 

 

Okej, jag erkänner. Jag går igång på slitna byggnader, vilket känns som en i-landssjuka som jag inte borde skylta med, men de är ju så vackra i sin övergivenhet och sitt förfall. Och då är Viborg ett utmärkt resmål; där finns det gott om ignorerade huskroppar.

Om det nu finns en Gud så är Viborg staden som han/hon glömde. Efter andra världskriget var bara 8% av bebyggelsen intakt. Då tog Sovjet över staden från Finland och befolkade den genom att fylla den med ryssar mer eller mindre tvångsförflyttade från andra ställen i den enorma unionen. De som kom dit hade så klart ingen känsla för stadens historia, och i synnerhet inte för stadens arkitektur, som har förfallit sedan dess. Det mest omtalade exemplet är biblioteket, ritat av den berömda Alvar Aalto, som nu flagnar och faller lite här och där. 

Staden är galet gammal och har en något schizofren historia. Den grundades 1293 då svensken Torgil Knutsson uppförde en borg på platsen. Borgen ligger på en holme längst inne i Viborgska viken och går att besöka än idag. På sommrarna ordnas här riddarspel och barn och vuxna får skjuta pilbåge och armborst i sann medeltidsanda. På 1700-talet blev sedan Viborg ryskt och var det fram till 1918 då Mannerheims armé stormade in med sina trupper och tog över. Staden expanderade under mellankrigstiden och var ett tag Finlands andra största stad. Och sedan, efter andra världskriget, så förflyttades gränsen ännu en gång och staden har sedan dess tillhört Sovjet och numera Ryssland. 

Viborg ligger nästan mitt på gränsen mellan Ryssland och Finland och är ett populärt turistmål för finnländarna. Hit kan man åka för billig sprit och cigg och otaliga är de svensexor som ordnats här under mer eller mindre fräscha omständigheter. Eller så åker man hit för att titta på husen. De är fantastiska. 

En annorlunda guidebok, som faktiskt pratar om sådant som jag som turist är nyfiken på, är Anders Mårds "Tillbaka till Viborg". Den kan du kan köpa här. 

Du tar dig till Viborg med tåg från St Petersburg, Finlandskij Vokzal. Billigt, skrangligt och långsamt.  

 

 

Nog grämer man sig lite när man som vegetarian i Ryssland efter sex månader inser att det ligger en riktigt mysig vegetarisk restaurang alldeles runt hörnet från lägenheten. På Botanika (Ботаника) går servitrisen runt i mjuka små tofflor och skir klänning med ett smalt skärp ledigt hängande på den beniga höften. Hon har också naturligt, råttfärgat hår, är osminkad och verkar genuint trevlig. Menyn är helt vegetariskt, vilket är ovanligt bland vegetariska restauranger i Ryssland, och det finns till och med markeringar för vegan-mat och vad som innehåller vitlök (måste vara för vampyrerna då, eller?). Menyn är en blandning av ryskt, indiskt, asiatiskt och amerikanskt. Här finns också härligt uppiggande juicer och en avancerad te-meny. Eller vin och öl för den som tycker att det börjar kännas allt för nyttigt (läs: jag). Enjoy!

Botanika ligger här. 
Läs mer på deras hemsida.